Det är svårt att förlora sin bästa vän. Livet med Eddie har varit en ständig berg-och-dalbana, som har pendlat mellan glädje och oro. Eddie hade problem med sin mage och blev dålig i perioder, men han var ändå alltid lika glad. Den livsglädje som han utstrålade var så enorm, men tyvärr fick han inte stanna kvar hos oss så länge som vi ville. Eddie blev svårt sjuk och det fanns ingenting veterinären kunde göra för honom. Den 10/8 -04 fick han somna in i min famn, och det var lika mycket hans eget beslut som det var vårt. Han lever fortfarande kvar i våra hjärtan och minnen. Jag vet att han mår mycket bättre nu när han vandrar på de evigt gröna ängarna, men saknaden är ändå så stor. Inte längre hörs hans tassar på golvet, inga pussar på morgonen eller bus i sängen. Det är tomt och tyst. Ibland tycker jag mig se honom, men det är bara min fantasi som spelar mig ett spratt. Jag vet ändå att vi någon gång kommer ses igen.